har gått och natten tassar så sakteliga fram. Dagen som varit har skrivit historia för alltid. Kvällen känns vacker ,stjärnorna blinkar på himlen och berättar hemligheter.  Månen lyser så stor.Tanken flyger och hjärtat slår. 

Är det mörkret därute som skrämmer. Är jag trygg bakom väggarna här? Vill inte släppa in den kalla tomma tvära världen utanför. Jag vet att jag sluter igen och det känns som det är mig dom vill åt. Jag letar efter rispor i ytan , en spricka ett hål en skarv...det måste komma nåt gott ur allt som händer.

När den blodröda himlen brinner så är natten på väg igen....är det mörkret därute som skrämmer....  

God morgon livet....ännu en dag ska få en historia. Undrar just om man ibland tar för långa kliv eller för sneda steg. Tro ...om inte jag gör det vem ska göra det åt mig. Vet egentligen vad och vart jag vill men ibland tappar jag distansen och riktningen.  Finns ju så många möjligheter längs vägen jag går på...och jag hoppas jag stannar på det rätta stället ...eller dom rätta...kan ju vara fler...